Systembolaget kommer från nästa år att erbjuda en ny form av distribution av lokalt producerade varor. Ökad efterfrågan är ett skäl enligt vd Magdalena Gerger. Men åtgärden är samtidigt politiskt tajmad och blir en spik i kistan för gårdsförsäljning.
Idag är många små lokalproducenter enbart hänvisade till beställningssortimentet plus möjligheten att finnas på de tre närmaste butikerna. Att distribuera till dessa tre butiker löser de flesta med egen logistik. Det handlar heller inte om några större volymer. Men majoriteten av de mindre producenterna avstår att distribuera till andra butiker i landet, vilket medför att många lokalt producerade varor bara finns i de tre närmaste butikerna.
De producenter som ändå valt att distribuera sina varor över hela landet, gör detta oftast med en förlust, då de idag står för packmaterial och frakten och majoriteten av beställningarna är en flaska per order. Med det nya konceptet så ökar den mindre producenten sina marginaler från förlust till ett mindre bidrag plus att de som idag bara jobbat mot sina tre butiker, nu kan nå hela landet. Detta är en klar förbättring för både producent och konsument.
Den som får betala är Systembolaget. Detta gör man medvetet, delvis för att mota bort förslaget om gårdsförsäljning. Lite tillspetsat, så använder man skattepengar för att undvika gårdsförsäljning.
Varför har då Systembolaget inte redan genomfört detta, kan man undra? Ja vårt monopol måste ju alltid ta hänsyn till att vara konkurrensneutral. Att bara låta de lokala producenterna få fördelar anses inte vara hållbart.
Nu har man bakat in andra producenter från hela världen med följande definition, ”med drycker med tydlig lokal efterfrågan avses produkter ur beställningssortimentet som är speciellt efterfrågade i enstaka butiker. Det kan vara drycker från vilken del av världen som helst.”
Bara definitionen ”lokal efterfrågan” är luddig. Det har aldrig framförts någon form av kriterier för detta. Enda jag hört är typ, om jag varje dag går in i min lokala systembutik och beställer samma vara under en tid, så kan denna vara sedan kvalificera sig som lokalt efterfrågad. Men det är inte jag som konsument som avgör detta. Leverantören kan heller inte påverka, utan det är i princip den lokala butikschefen som kan ansöka om detta till den centrala enheten på huvudkontoret. Med andra ord en konstruktion som flyter och är långt ifrån konkret.
Kreativt av Systembolaget kan man säga, att drycken kan vara från vilken del av världen som helst. Men samtidigt andas förslaget ett politiskt syfte. Konceptet släpptes några dagar före Folkpartiets landsmöte, där frågan om gårdsförsäljning åter skulle upp. Detta är självklart bra för de mindre producenterna men håller detta fullt ut i en prövning i Bryssel? Upplägget kan i praktiken anses vara en förtäckt subvention för lokala producenter?
Det finns självklart en grupp som inte vill se förslaget om gårdsförsäljning genomföras. En är Carl B Hamilton (Fp och ledamot i Systembolagets styrelse) och där finns Systembolagets tidigare vd Gabriel Romanus (Fp) plus många andra, främst inom Kristdemokraterna. Nu hade denna gruppering fått fram ett koncept via Systembolaget som kunde användas som skäl för att inte tillåta gårdsförsäljning, då Systembolaget nu kan sköta allt detta, enligt denna grupp.
Resultatet blev som aktörerna önskade, att folkpartiets landsmöte rekommenderade att säga nej till gårdsförsäljning enligt det förslag som finns.
Så nu står Moderaterna och Centerpartiet ensamma i dagens regering. Utan en majoritet så lär det heller knappast bli en proposition från sittande regering.
Denna ivrighet att Systembolaget vill genomför ändringar skapas från laglig konkurrens, för första gången från de s.k. lagliga distanshandelsföretagen samt ett aktivt handlande för att det inte ska bli gårdsförsäljning.
Så frågan hur frågan om gårdsförsäljning ska gå vidare?
Relaterad artikel
Hamilton ute och cyklar
Inom kort kommer ett par uppföljande artiklar om både marknad och Systembolaget.
